Böcker som en spegel av författarnas liv

Ondskan av Jan Guillou

Ondskan handlar om 14-åriga Erik som bor i Stockholm med sin familj. Han har en styvfar som slår honom regelbundet och Erik har till och med lärt sig att kontrollera smärtan. I skolan är Erik ledare i ett gäng där det ofta förekommer våld och misshandel. När Eriks gäng svek honom efter att de blivit tagna efter att ha stulit LP-skivor blev Erik avstängd från läroverket och började istället på en internatskola, Stjärnsberg. På Stjärnsberg träffade Erik Pierre som sedan blev hans bästa vän. Till en början gick det bra för Erik och han höll sig undan våld, men efter att han ansågs vara “käftig” så blev han snabbt dåligt behandlad av fjärderingare och rådisar. Hela hans tid på Stjärnsberg innehöll mycket våld, misshandel och straff på grund av den så kallade kamratuppfostran. Han och Pierre försökte stå emot men de förlorade gång på gång. Eriks räddning var simningen, när han simmade så kände han att han bara kom ifrån allt. Han var duktig på all sport och vann flera priser under sin tid på Stjärnsberg. Efter ungefär två terminer började fjärderingarna och rådisarna gå på Pierre istället för Erik och det blev så illa att Pierre till slut flyttade från Stjärnsberg. Erik hämnades på de som slagit Pierre och han hotade även rådets ledare, Silverhielm, att han skulle döda honom, så till slut så kräktes Silverhielm för att han blev så rädd.  När Erik var klar med sina studier och reste hem igen så hämnades han på sin styvfar och slog honom gul och blå.

Jag tror att Jan Guillou vill säga många olika saker med sin bok. Bland annat att man inte ska ta skit och stå upp för det man tror är rätt och att man ska försöka lösa konflikter utan våld. En annan sak kan vara att bara för att man ser hård och “ond” ut på utsidan, som Eriks rektor på läroverket sa: “Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras”. Jag tror det tog väldigt hårt på Erik för att han visste verkligen vad ondska är, hans styvfar som slår honom till exempel. Så rektorn tyckte alltså att Erik var ond när han egentligen bara slogs och hotade för att han ville ta ut sin ilska på vad hans styvfar gjorde mot honom. Hade rektorn vetat hur Erik egentligen hade det så hade han nog ändrat sin åsikt om att han var ond, så detta tror jag också att Guillou ville visa. Man ska inte döma folk om man egentligen inte vet vad det är som ligger bakom. Hade jag sammanfattat boken med bara ett ord så hade det varit Kämpa. För det var verkligen det Erik gjorde. Han kämpade på läroverket för att hålla kvar sitt gäng, han kämpade hemma mot smärtan, han kämpade på Stjärnsberg mot kamratuppfostran och han kämpade för att inte bemöta våld med våld.

Själva Jan Guillou som har skrivit boken är författare och journalist och har skrivit många kända böcker som översatts till många olika språk och till och med filmatiserats. Ondskan är en till största del en självbiograf. När Jan Guillou var liten skiljdes hans föräldrar och därmed fick han en styvfar som slog honom. När Guillou gick i realskolan blev avstängd från på grund bland annat stöld och misshandel, precis som Erik. Han blev skickad till internatskola där han fick uppleva allt våld som han sedan berättar genom Erik. Stor del av boken speglar samhället under Guillous skoltid, bland annat att lärarna fick slå eleverna och det var separerade skolor för pojkar och flickor med mera. Men efter att Erik kom till Stjärnsberg så stängdes verkligheten av eftersom Stjärnsbeg hade sin egen lilla värld med egna regler osv. Idag hade däremot inget som Stjärnsberg och kamratuppfostran kunnat existera eftersom det är så lätt för information att komma ut genom bland annat sociala medier. Det mesta av historien är alltså på riktigt, men vissa detaljer som till exempel simningen är påhittad.

Sms från Soppero av Ann-Helen Laestadius

Sms från Soppero är en berättelse om Agnes som har en mamma som är same. Agnes fick ett sms från en samekille som han sedan träffade och blev kär i. Problemet är bara att han bor långt upp i norra Sverige så de kan inte träffas ofta. Agnes liv krestar kring hennes val att vara den coola Stockholmstjejen eller att vara same som hon känner så starka band till. Hon åker upp och hälsar på släkten och killen och till slut bestämde hon sig för att tillbringa mesta delen av kommande sommar där. Agnes har alltid velat lära sig samiska och hon önskar att hon var mer “same” men hennes mamma har undanhållit det mesta av detta eftersom hon och hennes egen mamma blev mycket dåligt behandlade på grund av deras ursprung, och Agnes mamma ville inte att hon skulle behöva gå igenom det också.

Med denna boken ville Ann-Helen Laestadius lära oss att man inte ska skämmas över sitt ursprung, man ska vara stolt över det istället. När hon var mindre skämdes hon ofta för sin samiska bakgrund och dolde den, men idag är hon väldigt stolt. Enligt mig handlar boken om att man ska våga vara sig själv, och precis som i Ondskan att man ska kämpa. Kämpa för att vara sig själv och kämpa för att våga ta del i det man tillhör. Laestadius skrev boken för andra unga samer vanliga tonåringar skulle lära sig att vara stolt över sin bakgrund och inte gömma den. Jag tror att boken har hjälpt många unga att stå upp för sig själv och sin bakgrund.

En likhet mellan Ondskan och Sms från Soppero är att båda är till stor del självbiografer och både Guillou och Laestadius visar oss läsare deras egna liv och hur det är att vara annorlunda fast man inte kan se det direkt på personen. Både Erik och Agnes har ett problem att de inte kände sig som alla andra, även fast det inte framgår direkt i boken att Erik känner sig annorlunda så antar jag det eftersom han blir så annorlunda behandlad från alla andra på både Stjärnsberg och hemma. Men båda två kämpar ändå, Erik mot kampratuppfostran och Agnes för sitt ursprung. Så på detta sätt så liknar böckerna varandra, även fast Eriks problem egentligen är mycket större än Agnes. En annan sak som binder ihop böckerna är att både Erik och Agnes har två saker som håller tillbaks dem. Rådet håller tillbaks Erik från att utrota kamratuppfostran och Agnes mamma och hennes vänner i Stockholm håller tillbaks henne från att bli den hon egentligen vill vara. En riktig same.

Gabriella