Författarna och deras böcker

Ondskan är en bok skriven utav författaren Jan Guillou. Berättelsen utspelar sig på 50-talet i Stockholm.  Erik bor tillsammans med sin mamma, styvbror och sadistiska styvpappa. Varje dag får Erik stryk men det är inte bara i hans hem som våld förekommer, utan även i skolan. Erik är mycket bra på att slåss, trots att han bara är 14 år. Han är den tuffa ledaren som alla lyder, och tillsammans med hans “gäng” utför de stölder, brottsliga affärer och misshandel som tillslut får Erik avstängd från skolan. Han blir ivägskickad till internatskolan Stjärnberg med en inställning att sluta slåss, men den planen sprack ganska fort. På Stjärnberg har de något som kallas “kamratuppfostran” där fjärderingarna har makten på skolan. Efter hot från fjärderingarna får Erik visa att han kan slåss, vilket ingen trodde. Nu ville man göra livet surt för Erik och få honom att förstå vem som bestämmer, med mycket straff och anklagelser.

Hela boken skulle jag beskriva som våldsam, och jag tror författaren vill få oss att tänka till om man verkligen kan lösa allt med våld. Erik kan spöa upp fjärderingarna rejält i “slagsmålsrutan”, men är helt maktlös när han inte får slåss utan bara får straff efter straff utav rådisarna. Våld är ett tecken på makt och kraft men löser sällan problem i längden, vilket Erik får lära sig den hårda vägen. Han vill egentligen inte slåss men det har blivit som en drog för honom eftersom det är en snabb lösning och man får ut sina aggressioner. Jan Guillou anser att detta ska vara en självbiografi och något som han gick igenom som ung. Guillou har skrivit sig själv som Erik och när man tittar lite djupare på hans livshistoria ser man att allt stämmer överens med boken. Jag tror att Guillou ville dela den här historien med oss för att vi skulle få en inblick i hans liv och öka förståelsen hos hans medmänniskor. Jag tror han skrev boken ocksǻ som lite kritik till skolan och för att visa en annan sida av det fina internatet.

Detta är den enda boken vi har läst som kan klassas som självbiografi, ingen annan författare hade så mycket koppling till sina böcker. Sms från Soppero till exempel, skriven av Ann-Helen Laestadius. Boken handlar om 13-åriga Agnes, vars mamma är same. Agnes börjar intressera sig mer och mer för sitt ursprung och i hemlighet lär hon sig samiska, och mer spännande blir det när hon börjar skriva med en samisk kille. Ann-Helen Laestadius var också same och jag ser starka kopplingar mellan henne och Agnes mamma. Båda förnekade sina ursprung som unga då de blev mobbade i skolan. Laestadius har valt dock att Agnes inte ska bli mobbad i boken, kanske för att lära ungdomar att det inte alls förekommer lika mycket mobbning längre och att man ska vara stolt över sitt ursprung. Till skillnad från Guillou har Laestadius valt att inte gestalta sig själv som huvudpersonen utan en vid sidan av. Båda författarna har dock inspirerats utav deras egna livshistorier och erfarenheter och deras karaktärer är mycket lika dem själva.

Lina