Erik

Ondskan handlar om den 14-årige Erik och hans liv med en sadistisk far som misshandlar honom dagligen. Man kastas snabbt in i boken i en av de många misshandling scenerna där författaren beskriver detaljerat och motiverat om hur en omgång kunde se ut. Hur Erik hanterar slagen och hur han beskriver pappans känslor också. Detta gör att man grips tag i boken med en gång eftersom scenen är så dramatisk för någon som inte är van vid sånt. En sak som jag inte kan sluta tänka på är hur Erik kan prata så aldagligt om sitt liv. Han berättar om logiken och hur det funkar som om han förklarade reglerna till ett vanligt brädspel. Det är vad som gör berättelsen så vriden och sjuk för att för många så är hans verklighet ypperligt orealistisk men man kan inte undgå att inse att något som detta faktiskt skulle kunna hända på riktigt.

När man kommer längre in i boken så målas tydligare bilder upp av karaktärerna Jag tror att Erik känner sig ganska så rädd. Hans sätt att försvara sig är genom att få folk i skolan att bli lika rädda för honom genom våld då detta är det enda sätt han vet som ger folk respekt. Han är nog inte så van vid kärlek och vänlighet utan måste helatiden vara stark och tuff. Han måste vara stark hemma mot sin far och sedan även i skolan om han vill att hans gäng ska behålla sin status och respekt från resten av eleverna. Pappan har jag väldigt svårt att förstå mig på. Hans tekniker att misshandla är långt ifrån proportionella och och de är väldigt uttänkta. Det är nästan som ett eget system han hittat på för att försöka bedöva sina egna smärtor. Han verkar i alla fall inte helt frisk.

En scen som berörde mig mycket var när deras hundar dödade collien. Det var verkligen en handling av ren ondska i mina ögon. Collien var oskyldig och god. Den hade inte gjort någon illa men ändå tvekade inte pappan om att få se hans hundar slita sönder den i stycken bara så att han kunde se på. Jag förstår inte vad han fick ut av det. Kanske ville han bara ha en annan anledning till att slå Erik.  

Neomi